Search
Generic filters
Exact matches only
Filter by Custom Post Type

Jakt för att det är roligt

6
Delningar
PRAT

Jakt för att det är roligt

jakt

Jag har haft en text som mognat i mig under minst ett par år och nu är det dags för den att knackas ner. Det är en lång text och det är möjligt att du inte orkar ta dig igenom den, men det vore roligt om du tog dig tiden. Det här är viktigt för mig och det handlar om jakt. Det handlar om jakt för att det är roligt.

Först vill jag förklara lite hur jag tänker. Fan ska veta att jag inte är någon van jägare, jag har jagat i fem år och inte fällt speciellt många djur. Däremot älskar jag jakt. Texten riktar sig inte primärt mot den redan invigde jägaren, det finns det miljoner andra texter som gör. Jag riktar mig istället mot er andra. Kanske mot dig som är sugen på att börja jaga eller t o m mot dig som är helt emot jakt och tycker att vi jägare är satans barbarer. Jag har en plattform som är förhållandevis stor och jag ser det lite som min plikt att tala om det här. Oj, det var högtravande… Nåja, jag har i alla fall något jag vill berätta.

Förlåt?

Anledningen till att den här texten vuxit i mig under så lång tid är att jag upplever det som att vi jägare alltid hamnar i försvarsställning när vi talar om jakt med folk som inte jagar. Vi börjar direkt prata om viltvård, trafikeftersök, klimatsmart kött och så vidare. Det är självklart viktigt att tala om det och jag tycker verkligen att argumenten håller. Däremot glömmer vi att, eller vågar vi inte, tala om varför de flesta av oss egentligen jagar – för att det är förbannat roligt. Därför tänker jag prata om den sidan av jakt istället.

Det finns massor av kända människor som jagar men jag upplever sällan att de talar om det. En väldigt känd man fick en massa skit för att han lade upp bilder på ett skjutet djur i sociala medier. Det resulterade i någon typ av avbön där han ursäktade sig och fick det att låta som att han bara gick ut och jagade när han behövde kött. För miljöns skull. Det kan kanske vara så, vad vet jag, men det låter inte så sannolikt. Andra kända människor pratar inte om det alls, kanske nämner det i förbifarten men vågar inte gå in djupare på det.

Självklart finns det undantag också och t ex Lotta Lundgren skrev en bra krönika i tidningen Fokus om jakt. Egentligen skrev hon precis det jag vill säga nu, men jag tänkte skriva det i några fler ord och kanske belysa några andra aspekter.

Jakt

Att sitta tyst i naturen är en stor del av vad jag älskar med jakten. Inte pilla så jävla mycket med telefonen utan mer bara sitta och iaktta. Man får chanser att se saker som andra människor sällan ser. I höstas satte sig en kattuggla några meter ifrån mig. Efter ett tag såg den mig och vi satt och glodde på varandra ett tag innan den ljudlöst svepte iväg.

Man märker också minsta prassel, ser en liten skogsmus pila fram under en rishög. …eller är det något där borta i skogsbrynet? Jag imponeras ständigt av hur fenomenala riktigt erfarna jägare är att se djur.

“Titta en järpe”, utbrister Magnus när vi sitter i bilen på väg ut. Jag stirrar på granjäveln men inte ser jag någon järpe. Magnus vet vad han ska titta efter och jag hoppas och tror att även jag blir bättre på det där. Det är en stor anledning att jaga i sig.

Så sitter man där och kurar vid en åker. Rätt vad det är står det bara ett djur i skogskanten och pulsen går upp direkt. “Inte behöver man väl jaga för att komma ut i naturen”, invänder någon. Det behöver man inte men utan ett gevär får du nog aldrig det där fantastiska adrenalinpåslaget när ett djur visar sig. Det är verkligen bara där och då som existerar. Kan jag skjuta på det? Vet jag vart kulan tar vägen efter att den passerat genom djuret (det är extremt noga med kulfång)? Står djuret på ett skjutavstånd som jag behärskar och visar djuret sidan? De säkraste skotten skjuter man i bogen på djuret så man skjuter hål på båda lungorna. Djuret förblöder snabbt och döden är i det närmaste omedelbar.

Efter smällen rusar det i kroppen och lägger sig dessutom djuret på stället så vet man att man lyckats. Djuret kan så klart gå iväg en bit också, det beror lite på hur syresatt blodet är och en massa andra olika anledningar.

Man kan också misslyckas. Träffa lite fel så djuret skadeskjuts. VI ska inte hymla, det är något som händer. Alla jägare gör verkligen allt för att undvika det och sker det så mår man inte bra. Då gäller det att göra sitt yttersta för att snabbt hitta djuret och avliva det. Det är därför viktigt att veta att man kan ringa efter en hundförare med en duktig hund som kan hjälpa till att spåra viltet. Men som sagt, det är ingen rolig upplevelse och man är inte direkt stolt. Ligger däremot djuret så har man lyckats och då finns det anledning att vara stolt.

Det är en stor känsla. Vördnad, glädje, lite stolthet och även något ursprungligt. Homo sapiens har trots allt vandrat på jorden i ett par hundra tusen år och varit jägare/samlare under åtminstone 95% av den tiden. Det är klart som fan att våra gener skriker åt oss att vi ska jaga. Det är delvis den känslan jag är ute efter med min jakt och jag har faktiskt skrivit lite om det innan när jag pratade om när jag fällde min första älg i en tidigare bloggpost på Taffel.

Men inte sjutton är det bara för skjutandet man jagar, då skulle man tröttna rätt jävla fort. Den mesta tiden sitter jag bara och glor, i någon typ av meditativt tillstånd; något jag tror den moderna människan behöver väldigt mycket mer av.

Jakten är också förberedelser och en massa arbete tillsammans med sin jaktkompisar. Det ska kanske anläggas åtlar, det ska byggas pass, det ska ställas i ordning ett slakteri och det ska grillas korv. Korvgrillningen är viktig. Jakten kan vara en alldeles underbar gemenskap.

Köttet

Viltköttet är också en stor anledning för mig att jaga. Det är svårt att som icke jägare komma över vilt av vissa sorter. Älg och hjort och några ytterligare arter brukar man kunna köpa förhållandevis enkelt men den svenska lagstiftningen gör det, i mitt tycke, lite onödigt bökigt av avyttra viltkött om man som jägare skjuter mer än man själv kan göra av med. Självklart kan man alltid ge bort kött men vill man sälja det så behöver det vara slaktat på ett viltslakteri. Sen måste man ju i praktiken ha ett företag också.

Den genomsnittlige jägaren lägger en hel del pengar på sin jakt och skulle man bara slå ut den slanten och göra ett köttpris av den skulle man nog bli väldigt olycklig. Men så kan man så klart inte räkna. Det är främst en hobby och en hobby kostar pengar. Köttet är en stor bonus.

Jag älskar att laga mat av viltkött och få saker spöar att stå där med en bit vildsvinskött och veta att det köttet har jag fixat själv. Jag minns precis hur det gick till och jag vet att djuret hade ett förträffligt liv innan det bara sa pang och hon inte levde längre. Den känslan kan man så klart också få av att odla sina egna grönsaker och att plocka svamp eller bär i skogen. Det ena utesluter dock inte det andra. Mia skriver fint om mat som betyder något i den här bloggposten. Trynet har hon fått av mig.

Skäms inte

Jag har bestämt mig för att inte längre gå i försvarsställning så fort det blir tal om jakt. Det är väl ingen cyklist, ryttare, fotbollsspelare eller golfspelare som skäms? De påverkar också naturen med sin hobby. Det gör faktiskt nästan alla fritidsintressen. Visst finns det en skillnad i att vi dödar djur, men det gör ju alla köttätare indirekt i alla fall. Jag och andra jägare gör det däremot direkt och det är kanske därför folk förväntar sig att vi ska be om ursäkt. Vi slutar med det tycker jag.

Ni som inte jagar ska inte heller förvänta sig att vi ska skämmas över vår jakt. Vi behöver verkligen inte det.