Svalkande dryck av marmeladfrukt

Jag har köpt en stor frukt jag aldrig sett innan! En liten butik i Uppsala har indisk och bengalisk mat, och varje vecka när de får in en ny laddning frukt och grönt väller det in folk med mer koll än jag. Alla vill ha jättegod röd amarant, lal shak, så den säljer slut nästan bums. Det finns ett antal andra storsäljare också, men ofta även saker jag aldrig ens hört talas om innan.

Som denna veckas stora gröna bollar. Frukt? Grönsak? Så jag gör vad jag alltid gör, frågar. ”It’s a fruit. But it’s not very sweet.” Och så ett skratt som betyder att det är nånting annat än bara en vanlig rak på sak frukt som man skalar och äter. Ett måsteköp med andra ord!

Frukten är en bael fruit, en indisk marmeladfrukt eller wood apple som den också kallas. Den verkar ha minst dussinet olika namn beroende på språk och region. Bengal quince, stone apple, elephant fruit, Japanese bitter orange… Ni fattar. Hur som helst heter den Aegle marmelos på latin och jag använder det svenska namnet marmeladfrukt eftersom trädet heter indiskt marmeladträd.

Frukten har jag läst mig till kan användas till lite allt möjligt, men eftersom killen i affären föreslog dricka så körde jag på det. Bael ka sharbat heter drycken.

Men vad är det då? Jo det är en stor grön boll med ett hårt ganska tunt skal och laxfärgat mjukmosigt och lätt trådigt innanmäte med små frön här och där. Den ser inte direkt god ut MEN. Doften! Smaken!

Jag tycker den är en alldeles otroligt trevlig bekantskap. Söt, rund, parfymerad och mjuk i köttet. Inte så värst snygg men lätt att tycka om. (Nån mer som känner sig träffad här?) Fruktköttet har en mild sötma och både doftar och smakar närmast blommigt, alltså med en tydlig parfym. Nånting liknande guava och passionsfrukt, kanske aprikos. Den påminner en smula om kaktusfikon i smak och friskhet fast konsistensen är en helt annan. Alltså den sortens friskhet som även vattenmelon har, inte särskilt surt utan som det där friska hos gurkor och meloner. Och samtidigt finns nån sorts djupare murrighet och även ett lätt drag av beska. Svårbeskriven smak, men gott är det i vilket fall. Och väldigt svalkande och uppfriskande, särskilt som dryck.

Gör så här

1. Tvätta frukten och ha sen sönder den. Men inte med kniv utan det är bättre att bara dunka frukten hårt i marken så den spricker, och sen bryta isär den så man kommer åt innanmätet.


Det mjuka fruktköttet skopas ur

2. Skopa ur fruktköttet med en sked.
3. Mosa fruktköttet och ta bort de små fröna bäst det går. Frukten har beska frön som smakar av sig om de får ligga kvar för länge i vätska och dra. Enklast gjort är det faktiskt med händerna så man känner fröna.


Gott gegg

4. Häll vatten över, ungefär dubbla mängden vatten till fruktköttet. Använd sen en vanlig handvisp för att vispa sönder frukten ytterligare. Vätskan blir en smula viskös och frukten verkar suga åt sig vattnet och svälla. Låt stå en timme.


Innan drycken ska silas

5. När man mosat ihop fruktköttet med vattnet bäst det går så silar man av de trådiga bitar, frön och fruktrester som inte lösts upp i vattnet. Späd med mer vatten efter smak. Det går att blanda upp med förvånande mycket vatten men hur mycket man väljer är helt enkelt en smaksak, beroende på vilken smakintensitet och konsistens man vill ha på drycken.
6. Blanda i socker efter smak. Den som vill ha drycken syrligare kan smaksätta med citron eller lime. Kyl drycken. Servera sen med is och eventuellt citron att pressa i.