Det sägs om en väldigt massa ätliga växter att de ”påminner lite om sparris”. Tro inte på det! Det är för det mesta lögn eller ren önskedröm. Men det finns undantag. Funkia, som faktiskt är besläktad med sparris, påminner verkligen om sparris i smaken på riktigt. När den är som allra bäst är det snudd på att jag kan föredra funkia. Den är så fin och fyllig i smaken och med den där tydliga sparriskaraktären. Funkia är verkligen en väldigt fin primör.
Funkia är vanlig i trädgårdar men av nåt skäl verkar den inte ätas av så många i Sverige. Det är verkligen helt galet, eftersom det är både underbart god och dessutom så pass livskraftig att man kan våga skörda ganska ordentliga mängder av den. I Japan, där jag pluggade en tid, ses den som en delikatess fullt i klass med sparris.
Vid tillagningen kan man tänka rätt mycket sparris. både vad gäller koktid, kryddning och tillbehör. De går att äta råa om man vill, eller så kokar eller steker man dem helt kort. Har du ett sparrisrecept ersätter du bara med funkia.
Jag brukar utöver salt ha lite socker i kokvattnet. Det kanske låter märkligt men för mig ligger sötma och beska nära i smak, och den lila beska som finns i skotten tippar liksom över till att upplevas mer som sötma om den får en knuff i rätt riktning. Det kanske bara är nåt jag fått för mig, men så upplever jag det.
Alla varianter av funkia går bra att äta och är goda, en del bara extra goda. Det är främst skotten man äter, späda och bleka, men även blomställningar i knopp har fin smak och konsistens. Själva blommorna kan också ätas råa i sallad.
Vill man ha riktigt fina bleka skott gör man som japanerna, täcker över dem på våren. På bilden nedan syns ett bestånd funkia täckta av sågspån, där en del dessutom varit täckta av en hink. Helst ska de ätas innan de blivit så stora som på bilden, innan bladen hunnit veckla ut sig. Men även som nedan är de jättegoda.
Ett fint recept på funkia med sardellsmör finns här.
