Search
Generic filters
Exact matches only
Filter by Custom Post Type

Ett gott namn

1
Delningar
PRAT

Ett gott namn

Jag är lite brydd över hur jag ska beskriva min mat. Att foton med allt vad det innebär av uppläggning, snyggporslin, ljussättning och irrelevant livsstilsrekvisita påverkar om nån ens klickar upp mina blogginlägg är väl ingen förvåning. Jag har tom gjort en medveten grej av det, försökt presentera lite tveksamma råvaror på ett oemotståndligt vis. Kanske inte vunnit över folk att smaka alla gånger, men nog tror jag att all den positiva respons jag faktiskt får på rätter med småkryp, testiklar, tarm och annat kul åtminstone delvis beror på det.

Men det här bloggskrivandet har gjort att jag mer och mer inser att namnet på en rätt och de ord som används för att beskriva smak, konsistens, utseende mm, också påverkar om ni lockas av rätten. Och kanske tom vad ni i så fall tycker om den när ni väl smakar.

Tarm

Maten talar inte för sig själv, det är jag som måste prata upp den genom att använda rätt bilder och ord. För mig som känner starkt för att kalla saker för vad de är skaver det en smula.

Extra tydligt blir det här när det gäller lite mer annorlunda mat som inälvor eller insekter. Hur kan jag ens prata om dem för att ni inte ska avfärda redan där? Tarm. Larver. När jag hittar på namnen på rätterna tänker jag så klart mest på att förklara vad rätten innehåller på ett rättvisande vis. Sen funderar jag även över sökbarheten, hur nån ska kunna googla fram rätten. Och nu, i ökande grad, tänker jag på hur aptitligt namnet och även beskrivningen av maten låter.

Tarm

Hur beskriver jag bäst en rätts egenskaper, med allt vad det innebär av utseende, konsistens, doft och smak? Blaskig eller lätt och frisk? Soligt gul eller pissfärgad? Chokladbrun? Svampig eller mjuk med en trevlig tuggighet? Nötig, rostade toner? Ostron med snorliknande sälta?

Vissa ord verkar alla tilltalas av – krispigt, frasigt, krämigt. Eller nästan alla ska sägas, själv ryser jag nåt fruktansvärt av flera av de där reklamorden. De har verkligen blivit totalförstörda av sensuella kvinnoröster som kåtviskar nåt om senaste Magnumglassen.

Bilarver

Och därtill språket. Jag har tidigare skrivit om att äta “crispy cricket noodles” på en bug bar med det självklart underförstådda att american sells. För så är det, det verkar som att vissa språk fungerar bättre än andra. Eller så är det kanske bara att utländska ord inte ger oss samma batteri av associationer som det egna modersmålet? På gott och ont, associationer kan ju vara både bra och dåliga. Men det svenska ordet syrsa kanske ger en inre bild av kryllande kryp eller en godmodig sjungande Benjamin, medan det engelska ordet cricket måhända inte framkallar några inre bilder alls. Osmittat, redo att fyllas med nya läckra associationer.

Plus att alla vet att det som är american är lite trendigare än nåt töntsvenskt. Hur som helst är det väl american som funkar bäst numer, men annars var ju köksfranska go to-språket förr. Cerveille de veau, mmm!

Vad skulle du själv helst äta, crispy cricket noodles, des carottes avec leur vermins eller torrstekta syrsor med rotsaker?

/Mia