Krig och hot och katastrof och konflikt, pallar knappt hålla koll på nyheterna längre. Det övergår mitt… Höll på att säga förstånd här men menar inte det. Min känslomässiga fattningsförmåga? Jag kan inte känslomässigt relatera till varför somliga hellre förstör än bygger upp, hellre trampar ner än att nån annan ska få ha, hellre klagar på andra än bygger upp nåt eget. Det händer så mycket elände ändå så det behövs liksom inte att vi alla anstränger oss extra för att förvärra saker.
Hantera elände
Ibland behöver jag verkligen skärma av en del av den negativa floden, ge tusan i kvällspress och ignorera de värsta bråkstakarna och gnällspikarna på twitter. Jag vet liksom inte vad gott som kommer ur att jag bevakar och frossar i det hela tiden, tills mitt humör är alldeles marinerat i hopplöshet. Jag kan ju inte göra nåt åt skiten – men jag kan faktiskt balansera upp hur mycket utrymme och ork det får stjäla av mig.
Det här är pizzadöskallar. De får illustrera min känsla inför världsläget, så som det ser ut i medierad form
Och jag kan lägga till bra saker! Som matlagning. Kanske inte så konstigt att jag lagar extra mycket extra god mat nu när världsläget är som det är. Här senast har jag kört ett peruanskt skov med nån sorts kulmen i fyllda lustiga djungelgurkor, caigua, med den här ”risotton” till. Eller kanske stuvning av helt vete? Gott och enkelt och roligt i vilket fall, och guiso de trigo heter rätten i Peru.
Jag har lagat en del sydamerikanska rätter av helt vete förut och då använt nån sort som sålts under namnet ”trigo mote”. Fast jag gillar att använda svenska råvaror bäst möjligt, så istället använde jag här en favorit jag har – hela vetekärnor från Warbro kvarn.
Mer elände
Och apropå katastrofer… Stora delar av Warbro kvarns gård brann ner för en tid sen, hemskt! Men glädjande nog ser jag nu att verksamheten är under återuppbyggnad som nån fågel Fenix. Jag rekommenderar varmt deras hela kärnor av olika sorters vete som jag ofta använder som matgryn. Har passat på att köpa lite extra nu, både för egen skull och för att stötta ett företag vars produkter jag gillar.
Den här burkade varianten av aji amarillo funkar bra
Guiso de trigo är en enkel rätt: Vetekorn kokas och blandas med chili, helst gul peruansk aji amarillo (burken på bilden kan köpas härifrån) men annars nån annan, osötad kondenserad mjölk (Finns i välsorterade större butiker. Fråga!) och kuber av ost. Och så lite hackad koriander eller annan kryddört. Mest bara så faktiskt. Och sen kan det ätas som det är, gärna som i Peru med ris som tillbehör, eller som tillbehör till andra rätter. Ljuvliga varma kolhydrater med ost är också bra för humöret!
Det är meningen att osten ska vara hel och ligga bland grynen som goda små kontraster i smak och konsistens
Blev du besviken av att råka på detta inlägg i jakt på en riktig risotto? Vi har en massa såna också som du hittar i receptarkivet för risotto.
Ingredienser
4-6 portioner
4 dl helt vete av nån sort, t ex enkorn
1/2 dl neutral matolja
2 dl tärnad lök
3 vitlöksklyftor
2 matskedar aji amarillo paste, eller nån annan god chili
Salt och peppar
6 dl höns- eller grönsaksbuljong
1 dl osötad kondenserad mjölk
2 dl fetaost, vitost eller halloumi
Färsk koriander eller huacatay
Gör så här
- Lägg vete i en kastrull och täck med vatten. Blötlägg över natten och låt rinna av. Tillsätt buljong så att det täcker och koka tills det är mjukt.
- Värm matolja i en kastrull, tillsätt löken och koka i 5 minuter. Tillsätt vitlök och aji amarillopasta, salt och peppar och stek under omrörning några minuter.
- Tillsätt det kokta vetet och en deciliter buljong och koka i runt en kvart på medelhög värme. Vetet suger upp det mesta av vätskan, men blandningen ska vara fuktig. Häll på mer buljobg om det behövs. Rör i den kondenserade mjöken mot slutet så risotton blir krämig.
- Ta vetet av plattan och vänd i kuber av osten. Strö över koriander, persilja, huacatay eller annan kryddört. Servera som tillbehör eller som det är, kanske på peruanskt vis med ris.