Manhattan Clam Chowder

För att kunna prata om Manhattan Clam Chowder så måste man egentligen börja med ett snack om New England Clam Chowder. Den sista är en potatis och musselbaserad soppgryta som är lite vitgrå i färgen och när man talar om bara Clam Chowder så menar man nog i regel den. Jag har förresten bloggat en traditionell variant på den soppan här och en annan variant av den på det här stället.

New England Clam Chowder är fantastisk om den görs ordentligt, men jag älskar Manhattan-varianten av musselsoppan ännu mer. Det ska sägas att jag gjort lite avsteg från de mest klassiska varianterna av den här rätten, så inte någon puritan skriker rakt ut vid frukostbordet.

Musslorna jag köpte har handelsbeteckningen ”mandelmusslor” och den som bestämde det kan inte kunna så mycket om bakverk. Försök googla mandelmusslor så ska ni se hur lätt det är att hitta några regelrätta musslor på den sökningen. Det vetenskapliga namnet är i alla fall Glycymeris glycymeris om ni är sugna på att kolla upp dem.

Hur som helst så var mandelmusslorna inga höjdare. Snygga, visst, men lite för sega för min smak. Utseendemässigt ligger de väldigt nära ”quahog”-musslan som traditionellt används till Clam Chowder och det var så klart ett av skälen till att jag valde som jag gjorde. Ni behöver inte göra om mitt misstag, köp blåmusslor istället. Blåmusslorna har mindre sand och skit i sig och är dessutom både billigare och godare.

Det här är verkligen kanonmat för uteaktiviteter på vintern. Häll över den i en termos och käka den under en paus i skidspåret.

Musslor för miljön

Att odla musslor, och i synnerhet blåmusslor, är en god miljöinvestering. Musslorna är filtrerare vilket betyder att de plockar upp näringsämnen genom att filtrera stora mängder havsvatten. Skördar man odlade musslor så tar man bort näringsämnen från de övernärda kustområdena och det är en nästan uteslutande positiv sak. De enda negativa aspekterna är rent lokala kring själva odlingen där man får lite sämre biodiversitet och även lite dyigare botten.

Musslor är med andra ord alldeles lysande att käka för det miljömedvetna matvraket. Skönt för mig, och även för er.

Mer än Manhattan Clam Chowder

Amerikansk mat är helt fantastisk och man kan inte få nog av den. Här är våra recept från andra sidan havet.

Gör så här

1. Koka upp en 0,5 l vatten med 1 msk salt i en stor kastrull och kasta ner alla musslor utom fyra stycken (en till varje portion). Låt dem koka i fem minuter. Kasta de som inte öppnat sig. Spara buljongen, den ska du ha till soppan senare.
2. Peta ut köttet ur de kokta musslorna och hacka det ganska grovt. Lägg i ett durkslag och skölj lite snabbt för att bli av med mer sand om du kör med andra musslor än blåmusslor.
3. Råstek potatisen i 2 msk smör tills den börjar få lite färg på ytan. Ställ sedan undan potatisen ett tag.
4. Ta fram en stor gryta och stek baconet i 2 msk smör. Stek på låg värme och ganska länge så att baconet blir krispigt utan att brännas. Lyft ur baconet men behåll fettet i grytan.
5. Lägg ner lök, vitlök och selleri i grytan och fräs tills löken tagit lite lätt färg. Lassa sedan ner musselbuljongen, chili, tärnade morötter, chiliflingor, timjan, lagerblad, konserverade tomater, tomatpuré, soja, fisksås och sherry. Låt allt koka upp och sedan puttra under lock i 15 minuter.
6. Lägg sedan ner potatis och bacon och puttra i ytterligare 7-8 minuter eller tills potatisen är mjuk. Mosa lite av potatisen försiktigt mot kanten av grytan. Detta gör vi för att reda soppan lite med hjälp av potatisens stärkelse.
7. Avsluta med att hälla ner det hackade musselköttet och det vita vinet. Smaka sedan av med salt, socker och svartpeppar och lägg ner de fyra musslorna du inte kokt än. Låt dem ligga i den puttrande soppan i ungefär fem minuter.
8. Vid servering är det snyggt att strö över lite persilja över soppan. Servera den också med en god varm macka vid sidan och en ljus öl.