Just nu blommar spirean i området där jag bor, brudspirea och bukettspirea. Jag och ungarna går förbi på vägen mot skolan. De stannar och tittar och luktar på överflödet av blommor.
Doftande nostalgi
Ett av mina tidigaste grillminnen är från Väktargatan. Vår lilla lilla uteplats på framsidan ramades in av bukettspirea. När den blommade var det grillpremiär. Jag minns hur jag lite småfrusen satt i mammas knä och gnagde på saftiga tjocka revbensspjäll och hur jag och min kompis Sveinn som bodde i våningen ovanför slängde diverse blad och kvistar på den glöd som var kvar för att känna hur de doftade.
Blommande spirea är ett sånt där maskhål till barndomen för mig, till hur magiskt vacker våren var då. Magiskt som i en närmast religiös känsla, inte magiskt på instagramvis alltså. Jag försöker inte kränga cupcakes nu, jag förundras över det som är vackert och stort på riktigt! Och spirean, små vita blommor som över en dag helt täcker de spretiga tråkbuskarna, gör fortfarande det där med mig. När jag tar mig utrymmet.
Magisk snabbmat
Så ok, jag vet att jag tjatar om det här med att röka på en vanlig rackarns klotgrill. Och här kommer ännu ett inlägg om rökning. Men det är ju så lätt, så roligt, så gott! Och stundtals rent magiskt att bara stå där ute i trädgården och ta in alla dofter, av röken, av allt som blommar just nu.
Plus att det är så väldigt snabbt och lätt att sno ihop något gott utöver det vanliga. En alldeles egenrökt liten ost som förrätt, till en sallad eller på macka. Och lite av det där experimenterandet som när jag var liten, hur smakar det med äppelspån? Med spån från den där nedsågade syréngrenen?
På med en burrata, eller mozzarella för den delen, på grillen bara. Några kvistar färsk rosmarin under så den inte fastnar i gallret. Eller svartvinbärskvistar eller kanske något annat, hur blir det? En liten hög glödande kol i motsatta änden så att burratan blir håller sig sval och blir rökt men inte gräddad. Rökspån på det, lock på. Kanske tjugo minuter räcker, du ser när burratan blivit lätt gyllenbrun. Och sen plocka ihop lite grönt från trädgården till servering, en skvätt olivolja. Jag serverar den ljumma osten genast.
Rök rök rök!!
Här hittar du Feeders inlägg om rökning. Mer än instruerande hoppas jag att det ska vara inspirerande. Visst skriver vi hur vi gör, men det bästa är ju att med utgångspunkt i det själv testa loss. För att det är kul och för att det i ärlighetens namn inte är nån större katastrof om det inte blir helt perfekt varje gång. Och för att det ändå ganska ofta blir just så där magiskt gott som man hoppas på.
Ingredienser
- Burrata eller mozzarella
- Några kvistar färsk rosmarin, grenar från svartvinbär, eller annat aromatiskt som kan skydda osten från att fastna i gallret
- Blad, grönsaker och örtkryddor från trädgården
- Olivolja och salt efter smak
- Lite honungsmelon eller vad du nu tycker kan komplettera
Gör så här
- Tänd en liten hög kol i ena änden av grillen. Bara några få, det är rök vi vill åt utan att få för hög värme.
- Lägg några kvistar rosmarin eller annat tätt på grillen på motsatt sida från den glödande kolen och lägg osten ovanpå. Jag brukar också ställa en stor skål kallt vatten på gallret för att stabilisera temperaturen, i synnerhet om det är varmt ute.
- Släng en liten näve rökspån direkt på kolen eller, om du använder större spån, på gallret direkt ovanför glöden ifall det är tillräckligt varmt där. Eller i en liten metallbytta så att det mer ryker än bara omedelbart brinner upp. Det är svårt att ange exakt vad som funkar bäst för dig eftersom det beror på en massa saker. Men testa! Enklast är som sagt att bara slänga på en näve spån direkt på glöden då och då. Släng på mer när det slutar ryka bara. Och så lock på, så att det blir en ordentligt rökig atmosfär runt osten.
- Kanske tjugo minuter i rök räcker, kanske en halvtimme. Du ser när burratan blivit lätt gyllenbrun. Den ska inte bli för varm, gräddad, men den får mer än gärna bli småljummen eller tom lätt mjukvarm, i synnerhet om den ska serverad direkt. Sen är det ju tycke och smak också, hur rökt man vill ha sin ost.
- Sen är det bara att plocka ihop lite grönt från trädgården till servering, en skvätt olivolja, lite salt och vad mer man nu vill ha till. Jag serverar den ljumma osten genast.