Underbar björngryta med vin

Min vän björnjägaren, Anders alltså, sköt en björn härom året! Och jag fick flera bitar! En blev till en förvånande läcker råbiff och ett ben att kokade jag buljong på. Buljongen smakade verkligen inte särskilt bra. Frän och med nån skum bismak som inte tilltalade mig det minsta. Så efter buljongäventyret har jag ärligt talat dragit mig lite för att laga till den fina läggen. Jag har varit så glad över den men också lite rädd att bli besviken. Men härom veckan blev det äntligen av. Och jäklar så god min björngryta blev! Så där tårögt god.

Doftande gryta och glädje!

Det blev ju inte sämre av att Anders i samma veva som jag höll på med grytan skickade foton (minst ett tiotal) på björnfällen som han äntligen fått hem till stugan. Fånleende lycklig över att ha sin björn där på väggen (väldigt diskret placering) pladdrade han på om jakten. Och jag grejade med min gryta och kände hur det doftade… gott?! Ja, jättejättegott!

Matlagning handlar väldigt mycket om glädje och sammanhang för mig. Om att dela både mat och upplevelse med andra. Om bra råvaror som jag känner för, att huset doftar, att äta maten tillsammans med folk jag tycker om och bra vänner att prata av mig med. Att skapa bra minnen att tänka tillbaka på. Och faktiskt även om att blogga, att dela upplevelsen med en utökad vänkrets.

Två djur i grytan

I den här grytan hade jag utöver björnlägg ett stycke ganska snällrökt sidfläsk av vildsvin, även det från Anders. Egenrökt av mig i min lilla klotgrill i trädgården. Och grönsaker från min och mammas trädgårdar. Bara det gör mig lycklig! Att sen ungarna vräkte i sig av grytan och tyckte att det var bland det godaste de ätit… Ja, jag skrev ju tårögt god. Storbölande god är sannare om än mindre värdigt. En fantastisk matupplevelse jag aldrig glömmer.

Så hur smakar det då? Björnkött är smakrikt och mustigt med viltsmak, men samtidigt förvånande milt och snällt. Det är ett hyfsat fett kött vilket bidrar till den snälla känslan. Strukturen på köttet är väldigt trevlig och liksom rejäl men samtidigt är det mört och saftigt. Och så pass gott att min elvaåring var alldeles till sig över själva köttet och inte bara såsen! ”Sånt här kött är det godaste köttet jag vet!” Det smakar inte på något vis svårt eller konstigt, bara riktigt jäkla gott.

Och receptet på min enkla björngryta? Klassiska smaker, inte överkryddat eftersom jag verkligen ville känna smaken av köttet. Med viss bävan först, efter det mindre lyckade buljongkoket. Men så rätt beslut! Tasmansk bergspeppar som jag använde är på inget vis nödvändig. Ersätt den med svartpeppar, kryddpeppar och några enbär bara.

Gör så här

1. Stek det tärnade fläsket i en stekpanna på medelvärme under omrörning tills en stor del av fettet smält ut. Ta upp fläsket och lägg över det i en rejäl gryta med tillhörande lock.
2. Salta björnläggen. Bryn läggen rejält runt om i fläskfettet och tillsätt eventuellt lite olja ifall det behövs mer fett. Lägg sen över läggen i grytan.
3. Hacka och stek sen även grönsakerna i fettet men på lägre värme. De ska mjukna och få lite färg snarare än bli brynta. Kanske tjugo minuter? Även grönsakerna ska i grytan.
4. Häll på vin i stekpannan och låt det koka lite för att få med alla goda steksmaker innan du häller det i grytan. Fyll på med buljong eller vatten, så pass att det står upp över två tredjedelar av köttet, lite beroende på läggens storlek. I med lagerblad, timjan, peppar (stött i mortel) och stjälkarna från persiljan. Ställ i ugnen på 150 grader och lägg på locket hjälpligt. I mitt fall stack benet ut utanför grytan.
5. Låt stå i ugnen tills köttet är mjukt och fint, testa med en gaffel. Vänd eller ös gärna läggen då och då under tiden i ugnen så att inte den del som sticker upp torkar till. För mig tog det kanske två och en halv timme i ugnen innan köttet blev som jag ville ha det, men det kan nog variera. Jag hade väntat mig längre tid i ugnen faktiskt.
6. När köttet är lagom mört, pilla av det från benet. Smaka av såsen med salt och nymald svartpeppar. Fiska gärna upp timjankvisten, persiljestjälkarna och lagerbladen innan du reder av med maizenamjölet (utrört i ett par msk vatten) till önskad konsistens på såsen. Lägg tillbaka köttet i munsbitar i såsen.
7. Klipp persilja över vid servering. Jag gjorde potatismos till men nån variant av stekt potatis och kanske rotfrukter blir också toppen. Och så hade jag årets saltgurka till för jag älskar att äta det med såna här grytor, knaprigt och saltsyrligt!