Jag fick frågan igår om jag ätit sjöpung. Och en faslig massa gånger innan det. Men hallå farfar, klart jag har! Så blir det om man gillar spännande havsmat. Eller mat öht skulle jag säga, för det här är nåt som används för fullt i stora delar av det mer matnördiga Sverige sen en tid, för att inte tala om världen. i Asien så klart, och i Sydamerika. Och även i Frankrike är det en delikatess. Och innan vi går vidare – inga manliga sjöjungfrur kom till skada för att producera detta blogginlägg!
Dels har jag ätit den utmärkta produkten fond av sjöpung från Marine Taste som jag stänker i lite allt möjligt som behöver ett extra lyft av läcker umami. Som t ex denna romerska kalvlägg. Det är som en nordisk fisksås, fast faktiskt mer lättanvänd skulle jag säga. Och dels har jag ätit sjöpung färsk som den är, både under studietiden i Japan, på semester i Frankrike, och egenfiskad i vattnen utanför vår stuga på Hamburgö.
I Frankrike har jag ätit arten microcosmus sabatieri under namnen figue de mer, alltså havsfikon, och violet. Goda med citron på men med en ganska egen smak av jod. Och med en konsistens som är betydligt tuggigare än ostron fast på ett helt annat vis.
I somras vågade jag mig på att äta egenfiskad sjöpung rå direkt ur havet med bara lite citron och japansk soja, efter moraliskt och kunnigt distanssupport via instagram från gänget på Marine Taste. Tydligen kallas den sorten ”surpung”. Det är bra att ha hjälpsamma experter att hålla i handen när man ger sig på nya kulinariska terrritorier. Den smakade friskt av hav, mjuk och geleig liksom. Inte som ostron men med samma vibe, som min ena dotter uttryckte det. Men inte slemmig, ordet som alldeles för många använder alldeles för mycket för att beskriva ovanlig mat de inte smakat.
Sjöpung är förresten inte en art, det är en hel massa arter av en sorts manteldjur. Här är några smakprov med fantasieggande namn: Tarmsjöpung, russinknopp, tvålbit, labyrintsjöpung, vårtsjöpung, kubing, parprick, rynksjöpung, havspotatis, skalkramare, dubbeltut, havsfikon, maskeringssjöpung, slemknopp, luddsjöpung, lerkula, plommonsjöpung, skäggstubbsknopp, skinnsjöpung, fläckplugg. Ja, och så havsspya också då, men den skulle visst få heta filtsjöpung framöver.
Eller är det Artfakta som glömt kvar ett aprilskämt? Eller möjligen sjukvårdsrådgivningens lista över genanta åkommor.
Är detta nånting vem som helst vågar ge sig på att äta? Fonden, jamen himmel! Det är verkligen inte konstigare än att våga sig på skaldjursfond eller fisksås. Färska? Ja absolut! Men kanske på restaurang då, och beroende på art kommer de att smaka olika och vara mer eller mindre lätta att uppskatta. Men gillar du ostron så är det bara dumheter att avstå. Egenplockade? Tja, läs på lite eller ta råd av nån som kan först så ska du nog kunna våga dig på även det.
/Mia
Sugen på mer?
- Receptarkiv i kategorin äckligt gott
- Receptarkiv fisk
- Receptarkiv skaldjur
- Receptarkiv egenplockad mat
- Följ oss på @feeders.se på instagram!