Vi har en stuga i Bohuslän och den största behållningen för mig är all mat som jag och ugnarna lägger större delen av tiden på att samla in. Det är så roligt och så himla gott! Nedan berättar jag lite om vad just vi brukar samla och äta under våra båt- och badutflykter. Det här är bara ett skrap på ytan och en förhoppning om att fler ska våga ge sig på att äta sina strandfynd.
Skaldjur
Fiska strandkrabbor gör väl de flesta ungar på västkusten, men vi äter dem också. De stora välmatade går att få en hel del sött och gott kött ur och skalen blir till en väldigt fin fond. De små steker och äter vi hela. Eremitkräftor är också goda men de plockar vi inga mängder av, mest eftersom det är så lite mat på dem och därför känns synd. Men de har en god liten stjärt.
Jag och min äldsta dotter brukar håva räkor i massor. De går att fånga med händerna också, men då måste man verkligen vara snabb. De håller sig utmed botten och i tångruskor på grunt vatten, både tångräkor och de lite större vanliga. De blir jättegoda helstekta i het panna och äts med det frasiga skalet kvar. De är ju förhållandevis små och tunnskaliga. Räkor är förresten jättegoda helt råa också. Antingen tillagade som sashimi, ceviche eller liknande. Eller bara som de är vid stranden. Råa är det endast stjärtarna vi äter.
Alla skalrester används till fond så klart, viktigt!
 |
 |
Snäckor, musslor, ostron
Strandsnäckor, eller kubonger som de kallas i Bohuslän, är de snäckor som sitter i stora mängder på stenar och bryggor kring vattenlinjen. De sitter strax under eller ovan och är väldigt lätta att både samla in i stora mängder, tillaga och äta. De behöver knappt rensas och kokas bara någon minut. Här finns ett enkelt recept på strandsnäckor.
Musslor och är ju supergott och finns i överflöd! Både blåmusslor, hjärtmusslor, knivmusslor om man har tur, och små och stora vita goda som jag inte känner namnet på. Musslor är trevliga och enkla att samla in och utöver att man ska skrubba bort skräp från skalen så är de hur lätta som helst att hantera i köket.
Ostron finns också men du ska fråga innehavaren av fiskevattnet om tillstånd innan du plockar. Fast de invasiva japanska jätteostronen är de sannolikt bara glada att få hjälp att hålla i styr. De förökar sig i rasande takt. Stora, väldigt goda, och vassa som tusan. Ett utmärkt argument för att använda badskor. Svåröppnade rackare som därför gärna kan pocheras.
För att kunna känna sig trygg med molluskätning behöver man hålla koll på algblomningsläget. Det görs genom att läsa på denna sida för musselinfo eller höra sig för med någon med kännedom om de lokala vattnen. En musselodlare, fiskare eller den lokala fiskhandlaren. Jag tycker ju i och för sig att man inte bör fega bort livet, men jag tycker även att det är onödigt att bajsa bort en semester. När det gäller musslor är machoattityd det som parkerar dig på toaletten en vecka.
 |
 |
Tång
Det är inget som är det minsta konstigt med att äta tång, men trots att jag ätit det sen jag gick i högstadiet så är det fortfarande spännande. Det finns så många olika sorter med olika konsistens och smak! De enklaste att hantera är knöltång och blåstång tycker jag, för de är lätta att känna igen och kokas på ett sätt som man förväntar sig av en grönsak. Även sockertång är en bra nybörjartång.
Andra sorter som rörhinna (bilderna nedan) äts med fördel rå eller friterad. Rörhinna är en lustig ljusgrön och ganska vanligt tång som blir makalöst smakrik, frasig och dessutom vacker friterad. Den serverar jag gärna ovanpå olika rätter, ett frasigt ljusgrönt umamimoln. Den är en riktig favorit i bland annat risotto på strandfynd. Men även rå är den fantastiskt fin, med lite dressing eller bara lime eller citron, kanske en klick löjrom.
Fint nog finns inga giftiga arter i Sverige, så det är bara att tugga sig fram på prov. Allt går att äta men allt är inte lika till smak och karaktär eller lika gott. Det viktiga är bara att man tänker efter var man plockar dem och att de är allmänt i god form, inte lösa slamsor med påväxt av alger. Vattnet ska vara rent så undvik geggiga pölar och hårdtrafikerade hamnar. Läs gärna på om specifika sorter och hur de bäst kommer till sin rätt. I t ex Tångbloggen finns en del läsning för den som är intresserad.
 |
 |
Växter
Det är inte enbart i vattnet maten finns. Vid våra stränder runt stugan finns rikligt med strandkål. Vi plockar ändå väldigt sparsamt, just för att vi vill att den ska fortsätta finnas där. För större mängder är det i så fall bättre med hemodlad. En annan växt jag brukar använda är grobladsläktingen strandkämpar, långsmala blad med nötig fin smak. Det finns även kärleksört, saltarv, aromatisk strandkvanne, målla, saltört/sjökorall och annat som går fint att använda i eller på en risotto. Se till att du inte plockar någon hotad växt bara. Bra tips på ätbara växter finns här, skogsskafferiet.
 |
 |
Vad vi släpper tillbaka
När vi far runt med håven i tången råkar alla möjliga kul saker hamna i den. Men allt kanske inte bör hamna på tallriken. Små vanliga krabbor kan man råka på, men de kastas i för att kunna växa sig till stor mat och föröka sig så det blir mer mat. Tångsnällor och andra kantnålsfiskar (alltså nordiska små sjöhästar!) ser ut som små sagodrakar som spelar trumpet för sjöjungfrur. Jag vet inte hur vanliga eller hotade de är, men dem släpper vi också tillbaka i havet. Likaså alla yttepyttesmå fiskyngel för det är liksom ingen mat ändå, och känns bättre att de får växa upp. I synnerhet de ålyngel som man nu efter utplantering lätt får i håven ska släppas tillbaka oskadda! Men liten ”skräpfisk” däremot kan vara väl värd att slänga i stekpannan. Vi googlar i regel vad det är vi får, dels för att det inte ska vara någon hotad art, men till stor del även för att det är en del av upplevelsen, så mycket roligare att veta vad man hittar.
