Det började med en fråga på Facebook om sikkimgurka, en lustig gurka med brunt torrfnasigt skinn. Och det ledde hit, till en nepalesisk gurksallad som så klart helst ska göras på just sikkimgurka. Jag fick göra på vanlig gurka för den nepalesiska varianten hade jag dumt nog inte planterat i år. Och så jimbu, den andra viktiga väldigt nepalesiska ingrediensen, hade jag inte heller. Men sånt kan man ju inte låta sig stoppas av!
Det här är helt enkelt en jättegod pikant gurksallad med yoghurt, lite som en tzatziki från en annan del av världen. Den smakar helt klart annorlunda men inte det minsta konstigt, tvärtom lätt att ta till sig.
Jimbu
Jag kan ju inte skriva om den här rätten utan att skriva om jimbu. Och ändå tänker jag inleda det med att säga att jimbu inte alls behövs. Men ska det vara äkta nepalesiskt så ska den här typiskt nepalesiska kryddan ingå. Själv bor jag i Uppsala så jag känner väl inte så hett för autenticiteten faktiskt. Däremot är jag hemskt nyfiken av mig! Så jag gjorde vad jag kunde ändå för att få till rätt smaker. Utan den minsta aning om vilka rätt smaker är…
Jimbu är alltså, enligt vad jag läst mig till, en sorts lök som växer vild i Himalayaområdet. Den liknar gräslök med långa gröna blad, men torkas för att sen hastigt stekas i fett innan den tillsätts maten.
Min lösning blev helt enkelt att torka ett antal olika sorters lökväxter – gräslök, ramslök, kajp/skogslök och sandlök. Jag klippte löken i strån om ett par cm och lät dem torka luftigt och torrt, för att sen steka dem hastigt i fett precis som man gör med riktig jimbu. Gott blev det i vilket fall, om än inte nån oumbärlig smaksensation. Det är svårt att säga vilken som blev bäst, sandlöken tror jag.
En annan ersättning om man inte hakar upp sig på själva grejen med gröna strån är att använda en nypa lökpulver och en nypa vitlökspulver i kryddoljan. Kanske köpt torkad gräslök också för känslan, men det har jag inte testat.
Men innan du drar igång med matlagningen, dra på världens bästa gurklåt för att komma i stämning! Cucumba to the world!
Den här rätten inspirerades av en faslig massa nördgoogling på ämnet, men detta recept tog jag stöd i lite extra.
Ingredienser
2 gurkor, skalade och urkärnade
1 msk salt
1 dl sesamfrön
1/2 dl yoghurt
1/2 dl hackad koriander
2 msk pressad citron
2 gröna heta färska chilifrukter
1/2 tsk nymalen svartpeppar
1 nypa sichuanpeppar, helst timurpeppar
2 msk senapsolja eller nån neutral matolja
1/2 tsk bockhornsklöverfrön
2 tsk jimbu alt en ersättning enligt förslag ovan
1/2 tsk gurkmeja
Gör så här
- Skär den skalade och urkärnade gurkan i tunna stavar, med vass kniv som jag eller mandolin om du är smartare. Blanda gurkan med saltet i en bunke och låt stå och dra en kvart så den vätskar av sig. Rör gärna runt nån gång. Låt sen rinna av i ett durkslag och pressa ut så mycket vatten det går.
- Rosta sesamfröna under omrörning i en medelhet panna. De ska bli lätt gyllene men absolut inte brännas, det tar bara ett par minuter. Häll över fröna i en bra mortel och stöt dem till pulver.
- I en bunke, blanda gurkremsor med sesampulver och yoghurt. Häll även i hackad koriander, pressad citron, finhackad grön chili (efter önskad hetta) och svartpeppar. Blanda ordentligt. Smaka av med salt, citron och eventuellt mer chili.
- Stöt sichuanpeppar och bockhornsklöverfrön i en mortel.
- Hetta upp senapsoljan i en liten panna på medelvärme. När den är het, tillsätt sichuanpeppar, bockhornsklöver och jimbu och ta sen direkt av spisen. Tillsätt därefter gurkmejan. Häll den kryddiga oljan över gurk- och yoghurtröran, rör runt, och låt stå en kvart. Jag sparade en aning av oljan och hällde överst efter omrörning, bara för att det ser så gott ut.
- Servera gärna med bröd som chapati, eller som en del av en nepalesisk eller indisk måltid.