Nopales, mexikansk sallad på kaktus

Taggig. När nån sticks med ord eller blickar brukar jag tänka att de är taggiga. Inte samma sak som sur eller irritierad men nånstans i närheten, att rätt vad det är riskerar man att få ett stick om man kommer för nära eller hanterar dem ovarsamt. För det mesta ett temporärt tillstånd, i värsta fall en personlighet. En del blir såna av stress, andra behöver hålla blodsockret på en jämn nivå.

Det finns nån ny ”må bra och bli smal”-guru nu, som fokuserar på blodsockrets betydelse för välbefinnande och även vikt (slarvigt sammanfattat, jag har inte läst hennes bok). Ett råd är att börja måltiden med nåt syrligt, hon föreslår äppelcidervinäger, och sen tugga i sig maten i en viss ordning. Grönsaker först. Jag har ingen uppfattning om hur det är med det där och orkar inte bekymra mig. Plus får själv taggarna utåt så snart det propageras om att bli smal pga alla dumheter som marknadsförs inom den domänen.

Men det till trots, när nån i ens närhet är taggig kan den här salladen kanske lösa problemet, oavsett om det är svajande blodsocker eller bara pissigt humör. Syrlig, grönsakig och god, och dessutom i ”du är vad du äter-anda” avtaggad. Huvudingrediensen är kaktus befriad från sina taggar.

Vegetabilisk Musse Pigg with an attitude

Nopales heter matkaktus i Mexiko, en art av opuntia, en fikonkaktus med stora platta segment som växer på varandra. Musse Pigg-öron med en massa små taggkluster som först måste skrapas bort innan de kokas eller grillas och användas i diverse maträtter. I Sverige är vi hänvisade till att nalla av krukväxter eller köpa kaktus på burk. Jag testade med egenodlad fikonkaktus en gång men det var inte riktigt värt trasslet med taggarna faktiskt. Den här gången blev det burkade strimlor.

Var köper man nopales?

Utan kaktus ingen kaktussallad, så är det bara. Men å andra sidan är det tillräckligt många som skriver att nopales smakar ungefär som gröna bönor för att jag ska våga mig på att säga att det går fint att ersätta kaktusen med lika stor mängd kokta gröna bönor. Jag tycker inte att nopales smakar som gröna bönor, men de smakar absolut grönt på liknande vis. Det blir en god ungefär likadan sallad. Det som skiljer mest är strukturen och kanske hur mycket de suger åt sig av dressingen, men där är det inte värre än att pressa över mer lime och salta lite extra vid behov.

Mexikansk oregano är inte heller oersättligt. Det går fint att använda vanlig oregano, eller för den delen nån annan örtkrydda man föredrar. Det kommer inte smaka exakt likadant, men hur viktigt det är får man själv avgöra.

Salladen är jättegod som en av flera rätter, som sidorätt till t ex en chili eller nån annan smakrik gryta. Särskilt till mat som behöver balanseras upp av syra. Eftersom den är ganska matig passar den fint även till lättare rätter som behöver mer pondus för att kännas som en hel måltid. Eller kanske till en brunch med enfrijoladas, alltså tortillas i sås av svarta bönor.

Sugen på nåt annat?

• Mexikansk mat
• Sallad

Gör så här

1. Skölj burkkaktusen och låt den rinna av.
2. Skär tomat, lök och nopales i ungefär lika stora bitar med liknande form. Jag använde tomat med ganska blött innanmäte så jag tog bort det blötaste och strimlade resten. Lägg allt i en stor skål tillsammans med koriandern.
3. Rör, eller ännu hellre skaka, ihop ingredienserna till dressingen. Häll dressingen över salladen och och rör ihop försiktigt. Låt salladen stå och dra i kylskåp minst en timme, gärna längre.
4. Smula fetaosten över salladen. Servera till mexikansk mat, eller där det nu verkar passa. Kanske några extra blad koriander också för looks.

Mer mexikanskt grönt

• Mexikansk portlak, verdolagas
• Idiotsäker grillad majs på två vis (elotes)
• Bananchips med rökig röd salsa av pumpafrön
• Mexikansk majssoppa