Det här är en sallad jag smakade för första gången en vacker vår i Rom. Blev blixtkär! Köpte med mig en lokal variant av cikoria hem, puntarelle, men misstänkte väl att semesterromansen skulle förlora sin lyster på hemmaplan. Som det där vinet som var sååå gott där vi satt på balkongen och tittade ut över blommande mimosaträd i solnedgången… Men så blev det inte alls. Vi talar livslång kärlek. Jag älskar den här salladen! Och jag förgyller gärna det traditionella receptet med extra citron.
Salladen görs på puntarelle, en sorts cikoria, en maskrosliknande bladgrönsak med ganska uttalad beska. Till stor del består den av en rejält stor vit bas, nästan som en enda klump bara med knubbiga små utskott. Lite pyssligt att strimla men inte på nåt vis svårt. Det går även bra med catalognacikoria, endive, radiccio eller liknande, och funkar faktiskt fint med stjälkselleri även om det blir något annat eftersom beskan inte är där.
Dressingen är syrlig och salt och oljig vilket behövs för att balansera upp den krispiga beskan. Som små utropstecken har jag ibland i kapris i den här salladen också. Bara för att det ska hända nånting lite extra! Och så gott bröd till, så klart.
Mer citron!
Säsongen för puntarelle sammanfaller med en massa fantastisk citrus. Bara att bejaka! Jag använder både skalrasp och juice av citron i dressingen. Skalraspet skiljer sig från hur de brukar göra den i Rom. För alltså, vem orkar vara så rättrogen? ”En äkta carbonara innehåller faktiskt…” Varför liksom? Bara det blir gott så är jag glad. Dressingen blir inte syrligare av skalraspet, bara mer citrusaromatisk. Den här gången blev det någon sorts marockansk citron med alldeles otroligt fin smak på skalet. Wow!
Det här är en sallad som är alldeles särskilt beroende av bra råvaror. Den blir väl ok även med mediokra, men med bra sardeller och god olivolja blir den helt sensationellt fin! Och med gammal skruttvitlök blir salladen skit, lika bra att bara äta något annat i så fall.
Sugen på nåt gott att äta till salladen? Kolla vårt arkiv över italienska recept. Kanske en spaghetti med agretti kan passa till? Eller en italiensk kaningryta?
Sugen på mer matinspiration? Jamen följ oss på @feeders.se på instagram!
Ingredienser
4 portioner
1 puntarelle
8-10 sardeller
1 citron, saft och skalrasp
4 msk bra olivolja
1 vitlöksklyfta, måste vara färsk utan mögelsmak
1 msk god kapris eller två
Salt
Nymald svartpeppar
Gör så här
- Skär bort alla övre gröna delar av puntarellen. Det vi vill åt i det här receptet är det riktigt ljusa som finns nära basen. Det gröna används till förslagsvis fave e cikoria, ljuvlig kräm av bondbönor med kokta cikoriablad, en rätt som är själva definitionen av ”godare än det låter”.
- Riv vitlöken, raspa citronen och salta lätt. Tillsätt sardellerna och mosa ihop med gaffel. Mosa ordentligt så smak från citronraspen frigörs och sardellerna finfördelas, men låt gärna en och annan mindre sardellbit finnas kvar, mest för att det ser trevligt ut. Pressa över citronen med en gaffel bara för att det känns så himla rustikt där i ditt italienska bondkök. Rör ihop och tillsätt sedan olivoljan och rör i den.
- Låt puntarellestrimlorna rinna av. Lägg dem på en kökshandduk att torka till ordentligt. Häll dem i en skål och blanda i hälften av dressingen. Rör om ordentligt och smaka av. Vill du ha mer dressing över? Justera enligt din smak.
- Flytta över till en stor snyggskål eller, helst, individuella skålar. Mal Över lite svartpeppar och slaska eventuellt på ännu lite mer olivolja. Vill du snofsa till det så strör du över kapris. Endast gott bröd till om du serverar den som förrätt, eller så äter du salladen som en del av en middag med italienska rätter. Den lättar upp tyngre rätter på ett väldigt fint vis.
Skär de vita delarna i strimlor, så lika tändstickor som möjligt i vidd och längd. Skölj strimlorna och lägg dem i en bunke med iskallt vatten. Låt dem ligga i vattnet i minst en timme tills de blivit alldeles krispiga och vissa rullat ihop sig en smula, sådär som man gjorde med maskrosstjälkar som liten.