Sjömansbiff

Sjömansbiff alltså? Varför i hela helvetet ska Anders skriva om något som man hittar överallt på nätet, i varenda trista allmänna kokbok som finns och i huvudet på varenda mormor? Nej serru sånt här gillar jag. Det här är det lilla hörnet av recept som jag känner att jag behärskar väldigt väl och har möjlighet att optimera. Andra nördar in på japansk grillning, ramen eller något annat exotiskt. Jag nördar loss på husmanskost. Jag ska inte förhäva mig alltför mycket. Det här är sjömansbiff, varken mer eller mindre. Men god är den.

FÖLJ OSS GÄRNA PÅ INSTAGRAM

Ni som följt mig i mitt matskrivande ett tag vet att jag ingalunda är någon rigid person när det kommer till ”en äkta XXX ska aldrig innehålla…”, ja ni vet. Jag vägrar erkänna att det finns ett facit till en maträtt. Eller förresten, till viss del kan det göra det. Ta t ex Flygande Jakob och Kreolskans söndagsgryta. De recepten har ett tydligt ursprung då de båda publicerades för första gången i en Allt om mat-tidning 1976 (nr 13).

Det finns däremot inget facit till carbonara, chiligryta eller General Tso’s Chicken. Det är alla rätter som utvecklats över tid och att då liksom sätta ner foten och säga att exakt det här är rätt, allt annat är fel, är bara larvigt. För övrigt tycker jag att man kan utveckla både Flygande Jacob och Kreolskans och fortfarande kalla dem för det. Så det så. Här finns en modifiering av Kreolskans som jag skrev för några år sedan på Taffel.

Så att modifiera det som vi betraktar som husmanskost då, går det för sig? Ja men absolut. Det är klart det går för sig att göra exakt som man vill men när jag ger mig på de här rätterna så ger jag gärna mig själv snäva ramar. Jag vill att alla ska känna igen rätten men jag vill ändå försöka klämma ut det mesta av den. Lite optimering kanske man kan kalla det.

Sjömansbiff

Sjömansbiff är egentligen riktigt trivial mat. Nötkött och potatis får koka ihop i en buljong. Punkt. Det är verkligen gott nog så och orkar man inte åbäka sig så går blir det gott i alla fall. Min åbäkning är inte speciellt jobbig om man kanske bortser från att jag försökt montera ihop den så det inte ser ut som blöta trasor i en skurhink.

De flesta recept på sjömansbiff förordar lite segare kött, typ fransyska eller ytterlår. Det går alldeles utmärkt men kokar man potatis och så pass segt kött ihop så kommer potatisen vara fullständigt sönderkokt när köttet är tillräckligt mört. Lite som det alltid blir i slowcookers där folk kastar ner en massa saker med i grunden väldigt olika koktider och sen kör skiten ur dem under en dag. Kass matlagning. Köp en bra emaljerad gryta istället och kasta ner lite kärlek i den under några timmar.

Jag väljer biff till min sjömansbiff. Biffen blir klar mycket fortare och då slipper jag koka sönder potatisen fullständigt. Jag använder också fast potatis, amandine är ett bra alternativ, just för att inte allt ska koka sönder. Av just den anledningen struntar jag också i att steka potatisen innan den hamnar i grytan. Jag vill inte ha en kött- och potatissoppa.

Lite pepparrot har jag med också men den får haka på genom hela kokningen så smaken blir långt ifrån så stickig som den kan vara.

Nåja, jag kanske inte behöver orda så mycket mer om receptet. Ni ser ju hur jag har gjort för fan.

Självklart har många sitt favoritrecept och det finns som sagt inget rätt eller fel  det här är min favorit

Mer än sjömansbiff

Vi har en del husmanskost på Feeders, både fullständigt skändad och rätter som är försiktigt modifierade. Pepparrotskött t ex, en elegant gryta som blir fantastisk om man lägger ner lite jobb på den. Har man dessutom älgkött så är man så nära paradiset man kan komma. Lite andra saker ni kan botanisera bland är halstrad lövbiff, viltfärsbiffar, dopp i kopp, kalops, viltfärslimpa och älgstek. Testa också Mias skändning av ärtsoppan. Med några enkla grepp så förvandlade hon en sån där billig plastkorv med köpeärtsoppa till en indisk daal.

Gör så här

1. Skiva köttet i 1 cm tjocka skivor. Kolla på en linjal hur lång en centimeter är, den är garanterat kortare än vad du tror när du ska till att skiva. Banka sedan gärna köttet lite med en kötthammare.
2. Stek köttet på hög värme i smör i en stekpanna. Vi ska få till lite snygg yta här, det gör mycket för smaken. Ta sedan upp köttet och låt det vila på en tallrik.
3. Fräs löken försiktigt i ytterligare smör och låt den bara nätt och jämt brynas. Ta sedan upp den.
4. Häll ner buljong och öl i en kastrull och kasta även ner pepparrot, dijon, svartpeppar, lagerblad, timjan och smör. Koka upp och smaka av med salt. Tänk på att det gärna får vara lite saltare än vad du tror att du vill ha det. Potatisen och köttet ska kokas i det här och då kommer den totala salthalten sjunka.
5. Nu är det dags för montering. Använd en fin gryta eller kastrull. Jag har en fin kopparkastrull som jag köpt på en loppis. Den funkar inte på induktionsspesen men den här maten lagar jag i ugnen och då är det ju lugnt.
6. Potatisen och köttet ska varvas i grytan och jag tycker det är snyggt vid serveringen om man gjort det lite snett (se bilden). Börja alltså med att bygga upp med potatis och lök i en ände av kastrullen så du liksom får en lutning, sen travar du potatis, stekt lök och kött varv på varv. Fattar du inte hur det här görs utifrån den här beskrivningen så kanske du ska pyssla med något annat. Jag föreslår bygga med Duplo.
7. Häll på buljongen försiktigt men se till så att du inte täcker kött och potatis helt. Låt några centimeter sticka upp ovanför buljongytan.
8. Ställ in grytan (med lock på) i ugnen på 150°C. Låt den stå i 30 minuter och ta sedan av locket och kör vidare i ytterligare 30 minuter. Stick lite i potatisen så du vet att den är mjuk och se också till så du har lite färg på ytan.
9. Servera med saltgurka och ett gott vin eller ett lite mörkare öl. Man får ta en snaps till maten om man vill.