Vet ni vad jag har hittat på? För några veckor sen samlade jag pollen från kaveldun och använde i pasta! Alldeles gul och fin blev den!
Varför ger man sig ens på att laga mat av pollen? Eftersom jag har ätit alla andra smakliga delar av kaveldunplantan med behållning, skott, rot, märg och unga kolvar, vill jag så klart undersöka om även pollen är nåt att ha rent kulinariskt. Ren nyfikenhet alltså. Och även ett starkt inslag av att jag vill äta det som finns just nu på platsen där jag befinner mig.
Tajming och rätt metod
I år lyckades jag äntligen pricka in rätt utvecklingsstadium! Jag hittade ett gäng kolvar redo att släppa pollen, alltså stadiet innan de är alldeles bruna och torra. Precis när de börjar gå från grönt till brunt. När detta sker är lite olika beroende på var i landet och väder, men juni, juli.
Några plockade kaveldunkolvar
Jag trädde en påse över den lite stökigare skabbigare överdelen av kolven, en kolv i taget. Längre ner är kolven liksom slätare. Jag skakade kolvarna så att pollenet yrde av och samlades i botten av påsen, och höll på så tills jag var gråtfärdig och hade ett par ynka matskedar. Jag gav upp och skar istället loss hela kolvarna och tog med hem. Jag lät kanske tio tolv feta kolvar ligga på en bricka över natten och när jag dagen efter skakade dem hade jag plötsligt ett par deciliter pollen! Varje kolv gav nån knapp matsked. Lätt som en plätt!
Gult smul
Sen då? Jag siktade mitt pollen genom en vanlig trådsil och provsmakade. Mäh. Hyfsat aromatiskt för att vara damm. Det var mest smuligt, lite milt gräsigt och blommigt men verkligen ingen smaksensation. Färgen däremot var vackert gul. Jag fotade men vet tyvärr fasen inte vad det blev av fotot.
Så vad gör man av gult damm? Jag brukar gå systematiskt tillväga med nya råvaror för att begripa den. Provsmaka rått, rostat, blött, fett, varmt, kallt, i diverse kombinationer. Först därefter kan jag begripa nog att försöka sno ihop nån mat som gör råvaran rättvisa. Men här blev det otåligheten som tog över och jag gjorde helt enkelt en pastadeg och hade i en deciliter pollen. Degen blev vackert gyllene, och med min lilla pastamaskin förvandlade jag degen till tagliatelle.
En vackert gul pastadeg
Eftersom jag ville känna den eventuella pollensmaken stuntade jag i alltför smakrika tillbehör och gick direkt på smakförstärkare och förhöjare, fett och den färska tryffel jag råkade ha hemma. Ordentliga mängder smör i panna tills bubblande, i med ett par matskedar pollen, i med den kokta tagliatellen och lite stärkelserikt kokvatten och vända runt tills krämigt. Några riv tryffel och några strån agretti också för looks.
Är det värt det?
Det blev gott! Det blev tom jättegott! Men det hade det i ärlighetens namn blivit även utan pollen. Men faktiskt, pollenet smakade betydligt mer hastigt fräst i smör. En aning påminde det om sån där kinesisk sås med salt äggula, fylligt liksom. Själva pastan smakade väl mest pasta antar jag. Men himmel så vackert gul den blev!
Nästa år ska jag skörda mer och ta ut svängarna, undersöka vidare hur jag bäst gör det gula mjölet rättvisa. Om jag bara lyckas pricka in den knappa veckan när kaveldunet är lagom moget.