Dumplings med isterband

Det här inlägget är inte riktigt ett recept utan mer av en bra idé: Isterband som fyllning i dumplings! Så himla enkelt och gott, och dessutom går det att använda dumplings med isterband på en väldigt massa varierande vis.

Dels funkar det så klart bra med svenska och östeuropeiska smaker, som till rödbetssoppa, men även på kinesiskt och thailändskt vis. Isterband är ju t ex svinbra med chili och färska aromatiska örter, som på det här viset, grillade på thai. Och som på toppbilden, serverade med kryddig sås och salladslök eller en syrlig dippsås. I olika former av buljongsoppa är det också jättegott! Och säkert passar det fint på en faslig massa helt andra vis också som jag bara inte tänkt på att testa än.

Vilken sorts isterband man använder är helt och hållet en smaksak. Så klart. Men alltså, om det är en enkel servering där isterbandssmaken är huvudsaken så är jag väldigt mycket kinkigare med bra kvalitet än om de mer är en smak i hård konkurrens av en massa andra.

Köpedeg gör det enkelt

Dumplings är dessutom hemskt bra snabbmat! Förutsett att man gjort en större laddning i förväg alltså, och frusit in.

Det är lite pilligt att göra dumplings men med en så här lätthanterlig fyllning går det faktiskt förvånande enkelt ändå. Bara man inte sätter upp krav på att de ska vara supersnygga insta perfect… Man skär upp isterbanden bara och kränger av skinnet lätt som en plätt. Korvmassan håller ihop fint och är mjuk så den är lätt att forma till små bollar.

Det är enkelt om man använder färdiga frysta degplattor alltså. Jag brukar köpa min deg i asiatiska butiker, deg till gyoza eller wonton eller vad som nu råkar finnas. Jag tänker inte ens skriva om att göra egen deg för jag tycker verkligen inte det blir nån betydeande smakvinst av det, särskilt inte relativt merarbetet. Och själv har jag hemskt dåligt tålamod med att kavla och degen fastnar och blir ojämn och… nej. Inte för mig. Annat än som undantag om jag vill färga degen eller nåt.

För en omgång dumplings har jag använd fryst deg i förpackning om 300 g, vilket brukar vara ca 40 degplattor, och till det samma vikt isterband. Ett ägg också för att pensla degen. Det brukar bli några degplattor över, och dem fyller jag med lite överblivet potatismos eller vad jag nu har.

Dumplings med isterband i olika former

Man behöver ju liksom inte välja det svåraste sättet att vika dem om man inte råkar vara road av det. Enklast är att bara vika degen tvärsöver en klutt med fyllning, oftast nån matsked, och gaffla ihop kanten lätt. Själv gör jag gärna så, just för att det går så snabbt och problemfritt.

Eller så kan man göra som tortellini. Men mitt favoritsätt är ändå runda dumplings, där man nyper ihop små degveck runt fingret tills dumplingen nästan är hopsnörpt. Sen fäster man genom att liksom vrida ihop toppen vilket ser mycket mer avancerat ut än det är. Kolla på hur det ser ut på översta bilden, att väcken är vridna lätt åt sidan.

Knep som underlättar

Jag brukar förresten pensla degplattorna med ägg eller vatten på den sida som är mot fyllningen. Det ska egentligen inte behövas men jag tycker det är lättare att få köpeplattor att fästa så, särskilt om degen känns en aning torr. Testa gärna utan först men ha knepet i bakfickan om det skulle behövas.

En annan sak som underlättar är att ha en fuktad handduk över degen medan man håller på, så att inte de tunna degplattorna torkar till. Det är helt hopplöst att arbeta med torr deg.

När dumplingarna väl är färdiga brukar jag frysa in dem på en bricka. När de är frysta lägger jag över dem i en låda för smidigare förvaring. Jag låter dem gärna halvtina innan jag använder dem, stå en halvtimme eller så på köksbänken bara innan jag kokar, ångkokar, steker, friterar. Fast jag fryser ju inte in alla jag gjort. Direkt när de är färdiga vill jag äta några med dill och smör!

Fler dumplings