Jag fick tips om en artikel som gjorde mig alldeles glädjebubblig! Den handlar om möjligheten att hantera problemet med invasiva arter genom att helt enkelt rikta en kulinariskt lysten blick åt deras håll. Genom så kallad foraging, alltså att plocka och äta vilka växter och djur, om restauranger som hittar nya roliga råvaror att pigga upp sina menyer med, om lokala småföretag som kan hitta en ny nisch att försöja sig på osv. Och med den positiva bieffekten att verksamheterna hjälper till att hantera problemen med de invasiva arterna.
Nya arter som orsakar problem
Invasiva arter är alltså arter av djur, växter, svamp och annat som med mänsklig hjälp, avsiktlig eller oavsiktlig, introducerats och etablerar sig och snabbt sprids i områden de sedan tidigare inte funnits i. Det här orsakar en mängd problem för de arter som finns sen innan och även för männsiskan. De kan tränga undan andra arter eller ställa till problem på olika vis.
Som minken, som släppts ut från pälsfarmer och nu effektivt tuggar i sig fågellivet i skärgården. Och som som parkslide som helt kan ta över trädgårdar och tom tränga in i byggnader och är snudd på omöjlig att utrota.
Eller som jätteostron. Jag har tidigare läst om hur man i Norge uppmanat folk att plocka och äta för att försöka stävja problemet med rakbladsvassa – men delikata – inkräktare, som i mängder glider in och armbågar ut inhemska arter. På västkusten där vi har stuga är det numer badskor som gäller för vår del, så att inte ungarna ska skära fötterna fördärvade på de rackarns inflyttade molluskerna som frodas i drivor i strandkanten. Här i Sverige finns (vad jag vet fortfarande) en urgammal lag som inte tillåter plockning av ostron, och därigenom effektivt skyddar även de invasiva som i mitt tyckte borde kunna få plockas fritt.
Jag skrev om den otidsenliga lagen i detta inlägg om japanska jätteostron från 2018. Nu är de redan väl etablerade, men precis som i den segdragna frågan om insektsmat så ska det ju ta en sån förbannad tid med svenska lagändringar. Medan de i våra grannländer mumsar på sen flera år tillbaka.
Annat krångel
Själv både vidgar och snävar jag in frågan till att handla om en mer generell hantering av vildväxande problem i min närmiljö, inte endast de invasiva utan även andra expansiva eller felplacerade. Maskroskopparna från min trädgård blir till en god wok, mållan som bokstavligt talat växer som ogräs i mina rabatter blir till många goda rätter under en säsong. Den ökande vildsvinsstammen som jordfräser upp varenda ärtåker här i trakten minskas och mättar samtidigt min familj. Myrsamhället i min pallkrage serverades med smör, liksom de sniglar jag är i ständigt krig med. Det finns så mycket!
De strandsnäckor som omnämns i artikeln står för övrigt även på min meny, fastän de vad jag vet inte är varken invasiva eller ett problem här i Sverige. Men goda är de! Recept finns nedan i länksamlingen, där jag plockat ut några recept på det jag skrev om ovan. Själv funderar jag just nu över hur ullhandskrabba, svartmunnad smörbult och vandrarmussla smakar…
Här finns artikeln. God läsning och smaklig spis!
/Mia